1 Huvudpunkter för val av ventil

1.1 Förtydliga syftet med ventilen i utrustningen eller enheten

Bestäm ventilens arbetsförhållanden: typen av tillämpligt medium, arbetstryck, arbetstemperatur och driftskontrollmetod etc.;

1.2 Välj typ av ventil korrekt

Rätt val av ventiltyp baseras på konstruktörens fulla grepp om hela produktionsprocessen och driftsförhållandena. När man väljer ventiltyp bör konstruktören först behärska de strukturella egenskaperna och prestandan för varje ventil;

1.3 Bestäm ändanslutningen för ventilen

Bland gänganslutning, flänsanslutning och svetsändkoppling är de två första vanligast använda. Gängade ventiler är huvudsakligen ventiler med en nominell diameter på mindre än 50 mm. Om diametern är för stor är installationen och tätningen av anslutningen mycket svår. Flänsanslutna ventiler är bekvämare att installera och demontera, men de är tyngre och dyrare än gängade ventiler, så de är lämpliga för röranslutningar med olika diametrar och tryck. Svetsanslutningar är lämpliga för tunga belastningsförhållanden och är mer tillförlitliga än flänsanslutningar. Det är dock svårt att demontera och installera om ventilerna som är anslutna genom svetsning, så dess användning är begränsad till de tillfällen där den vanligtvis kan fungera tillförlitligt under lång tid, eller användningsförhållandena är hårda och temperaturen är hög;

1.4 Val av ventilmaterial

Förutom att beakta arbetsmediets fysikaliska egenskaper (temperatur, tryck) och kemiska egenskaper (korrosivitet) bör mediets renhet (oavsett om det finns fasta partiklar) bemästras vid val av material i ventilskalet, inre delar och tätningsyta. Därutöver bör hänvisas till relevanta bestämmelser från staten och användaravdelningen. Korrekt och rimligt val av ventilmaterial kan erhålla den mest ekonomiska livslängden och bästa prestanda för ventilen. Urvalsordningen för ventilhusmaterial är: gjutjärn-kolstål-rostfritt stål, och urvalsordningen för tätningsringmaterial är: gummi-koppar-legerat stål-F4;

1.5 Övriga

Dessutom bör flödeshastigheten och trycknivån för vätskan som strömmar genom ventilen bestämmas, och lämplig ventil bör väljas med hjälp av befintlig information (såsom ventilproduktkataloger, ventilproduktprover, etc.).

2 Introduktion till gemensamma ventiler

Det finns många typer av ventiler, och sorterna är komplexa. Huvudtyperna ärgrindventiler, stoppventiler, strypventiler,fjärilsventiler, pluggventiler, kulventiler, elektriska ventiler, membranventiler, backventiler, säkerhetsventiler, tryckreduceringsventiler,ångfällor och nödavstängningsventiler,bland vilka de vanligaste är slussventiler, stoppventiler, trottelventiler, pluggventiler, vridspjällsventiler, kulventiler, backventiler och membranventiler.

2.1 Grindventil

En slussventil är en ventil vars öppnings- och stängningskropp (ventilplatta) drivs av ventilskaftet och rör sig upp och ned längs ventilsätets tätningsyta, vilket kan ansluta eller stänga av vätskans passage. Jämfört med stoppventilen har slussventilen bättre tätningsprestanda, mindre vätskemotstånd, mindre ansträngning vid öppning och stängning och har viss justeringsprestanda. Det är en av de mest använda avstängningsventilerna. Nackdelarna är stor storlek, mer komplex struktur än stoppventilen, lätt slitage på tätningsytan och svårt underhåll. Den är i allmänhet inte lämplig för strypning. Beroende på gängpositionen på grindventilskaftet kan den delas in i två typer: stigande spindeltyp och dold spindeltyp. Enligt de strukturella egenskaperna hos grindplattan kan den delas in i två typer: kiltyp och parallelltyp.

2.2 Stoppventil

Stoppventilen är en nedåtstängande ventil, i vilken öppnings- och stängningsdelarna (ventilskivan) drivs av ventilskaftet för att röra sig upp och ner längs ventilsätets axel (tätningsytan). Jämfört med grindventilen har den bra justeringsprestanda, dålig tätningsprestanda, enkel struktur, bekväm tillverkning och underhåll, stort vätskemotstånd och lågt pris. Det är en vanlig avstängningsventil som vanligtvis används för rörledningar med medelstor och liten diameter.

2.3 Kulventil

Kulventilens öppnings- och stängningsdelar är sfärer med cirkulära genomgående hål, och sfären roterar med ventilskaftet för att åstadkomma öppning och stängning av ventilen. Kulventilen har en enkel struktur, snabb omkoppling, bekväm drift, liten storlek, låg vikt, få delar, liten vätskemotstånd, bra tätning och enkelt underhåll.

2.4 Strypventil

Förutom ventilskivan har strypventilen i princip samma struktur som stoppventilen. Dess ventilskiva är en strypkomponent och olika former har olika egenskaper. Ventilsätets diameter bör inte vara för stor, eftersom dess öppningshöjd är liten och medelflödet ökar, vilket påskyndar erosionen av ventilskivan. Strypventilen har små dimensioner, låg vikt och bra justeringsprestanda, men justeringsnoggrannheten är inte hög.

2.5 Pluggventil

Pluggventilen använder en pluggkropp med ett genomgående hål som öppnings- och stängningsdel, och pluggkroppen roterar med ventilskaftet för att uppnå öppning och stängning. Pluggventilen har en enkel struktur, snabb öppning och stängning, enkel manövrering, liten vätskemotstånd, få delar och låg vikt. Pluggventiler finns i rak-genom-, trevägs- och fyrvägstyper. Raka pluggventiler används för att skära av mediet, och trevägs- och fyrvägspluggventiler används för att ändra mediets riktning eller avleda mediet.

2.6 Vridspjällsventil

Fjärilsventilen är en fjärilsplatta som roterar 90° runt en fast axel i ventilkroppen för att slutföra öppnings- och stängningsfunktionen. Fjärilsventilen är liten i storleken, lätt i vikt, enkel i strukturen och består av endast ett fåtal delar.

Och den kan snabbt öppnas och stängas genom att vridas 90°, och den är lätt att använda. När fjärilsventilen är i helt öppet läge är tjockleken på fjärilsplattan det enda motståndet när mediet strömmar genom ventilkroppen. Därför är tryckfallet som genereras av ventilen mycket litet, så den har goda flödeskontrollegenskaper. Fjärilsventiler är uppdelade i två typer av tätning: elastisk mjuk tätning och metall hård tätning. För elastiska tätningsventiler kan tätningsringen bäddas in i ventilkroppen eller fästas vid fjärilsplattans periferi. Den har bra tätningsprestanda och kan användas för strypning, såväl som för medelstora vakuumrörledningar och korrosiva media. Ventiler med metalltätningar har i allmänhet längre livslängd än ventiler med elastiska tätningar, men det är svårt att uppnå fullständig tätning. De används vanligtvis vid tillfällen där flöde och tryckfall varierar mycket och bra strypprestanda krävs. Metalltätningar kan anpassa sig till högre driftstemperaturer, medan elastiska tätningar har defekten att begränsas av temperatur.

2.7 Backventil

En backventil är en ventil som automatiskt kan förhindra vätskeåterflöde. Backventilens ventilskiva öppnar under påverkan av vätsketrycket och vätskan strömmar från inloppssidan till utloppssidan. När trycket på inloppssidan är lägre än på utloppssidan stänger ventilskivan automatiskt under inverkan av faktorer som vätsketrycksskillnad och dess egen tyngdkraft för att förhindra vätskeåterströmning. Enligt strukturformen är den uppdelad i lyftbackventil och svängbackventil. Lyftbackventilen har bättre tätning än svängbackventilen och större vätskemotstånd. För sugporten på pumpens sugrör bör en fotventil väljas. Dess funktion är: att fylla pumpens inloppsrör med vatten innan pumpen startas; för att hålla inloppsröret och pumphuset fulla med vatten efter att pumpen stoppats som förberedelse för återstart. Fotventilen är vanligtvis endast installerad på det vertikala röret vid pumpinloppet, och mediet strömmar från botten till toppen.

2.8 Membranventil

Öppnings- och stängningsdelen av membranventilen är ett gummimembran, som är inklämt mellan ventilhuset och ventilkåpan.

Den utskjutande delen av membranet är fixerad på ventilskaftet och ventilkroppen är fodrad med gummi. Eftersom mediet inte kommer in i ventilkåpans inre hålighet behöver ventilskaftet ingen packbox. Membranventilen har en enkel struktur, bra tätningsprestanda, enkelt underhåll och lågt vätskemotstånd. Membranventiler är indelade i fördämningstyp, rak-genom-typ, rätvinklig typ och likströmstyp.

3 Vanliga ventilvalsinstruktioner

3.1 Instruktioner för val av slussventil

I allmänhet bör slussventiler väljas först. Utöver ånga, olja och andra medier är slussventiler även lämpliga för medier som innehåller granulära fasta ämnen och hög viskositet, och är lämpliga för ventiler för ventilation och lågvakuumsystem. För media med fasta partiklar bör spjällventilhuset ha ett eller två spolhål. För lågtemperaturmedier bör en lågtemperatur specialslussventil väljas.

3.2 Instruktioner för val av stoppventil

Stoppventilen är lämplig för rörledningar med låga krav på vätskemotstånd, det vill säga tryckförlusten anses inte vara mycket, liksom rörledningar eller anordningar med högtemperatur- och högtrycksmedia. Den är lämplig för ång- och andra medialedningar med DN < 200 mm; små ventiler kan använda stoppventiler, såsom nålventiler, instrumentventiler, provtagningsventiler, tryckmätventiler, etc.; stoppventiler har flödesreglering eller tryckreglering, men regleringsnoggrannheten är inte hög, och rörledningens diameter är relativt liten, så stoppventiler eller strypventiler bör väljas; för mycket giftiga medier bör bälgtätade stoppventiler väljas; men avstängningsventiler bör inte användas för media med hög viskositet och media som innehåller partiklar som är lätta att fälla ut, och de ska inte heller användas som avluftningsventiler och ventiler för lågvakuumsystem.

3.3 Instruktioner för val av kulventil

Kulventiler är lämpliga för media med låg temperatur, högt tryck och hög viskositet. De flesta kulventiler kan användas i media med suspenderade fasta partiklar, och kan även användas för pulverformiga och granulära medier enligt materialkraven för tätningen; fullkanals kulventiler är inte lämpliga för flödesreglering, men är lämpliga för tillfällen som kräver snabb öppning och stängning, vilket är bekvämt för nödstopp vid olyckor; kulventiler rekommenderas vanligtvis för rörledningar med strikt tätningsprestanda, slitage, krympkanaler, snabb öppning och stängning, högtrycksavstängning (stor tryckskillnad), lågt ljud, förgasningsfenomen, litet arbetsmoment och litet vätskemotstånd; kulventiler är lämpliga för lätta strukturer, lågtrycksavstängning och korrosiva media; kulventiler är också de mest idealiska ventilerna för lågtemperatur- och djupkyla media. För rörledningssystem och anordningar för lågtemperaturmedia bör lågtemperaturkulventiler med ventilkåpor väljas; vid användning av flytande kulventiler ska ventilsätesmaterialet bära kulans och arbetsmediets belastning. Kulventiler med stor diameter kräver större kraft under drift, och DN≥200 mm kulventiler bör använda snäckväxeltransmission; fasta kulventiler är lämpliga för tillfällen med större diametrar och högre tryck; Dessutom bör kulventiler som används för rörledningar av mycket giftiga processmaterial och brandfarliga medier ha brandsäkra och antistatiska strukturer.

3.4 Valinstruktioner för trottelventil

Strypventiler är lämpliga för tillfällen med låg medeltemperatur och högt tryck, och är lämpliga för delar som behöver justera flöde och tryck. De är inte lämpliga för media med hög viskositet och som innehåller fasta partiklar, och är inte lämpliga för isoleringsventiler.

3.5 Valinstruktioner för pluggventil

Pluggventiler är lämpliga för tillfällen som kräver snabb öppning och stängning. De är i allmänhet inte lämpliga för ånga och högtemperaturmedia. De används för media med låg temperatur och hög viskositet, och är även lämpliga för media med suspenderade partiklar.

3.6 Valinstruktioner för vridspjällsventil

Vridspjällsventiler är lämpliga för tillfällen med stora diametrar (som DN﹥600mm) och korta strukturella längdkrav, samt tillfällen som kräver flödesreglering och snabb öppning och stängning. De används vanligtvis för media som vatten, olja och tryckluft med temperaturer ≤80℃ och tryck ≤1,0MPa; eftersom vridspjällsventiler har ett relativt stort tryckförlust jämfört med slussventiler och kulventiler, lämpar sig vridspjällsventiler för rörledningssystem med slappa tryckförlustkrav.

3.7 Valinstruktioner för backventil

Backventiler är i allmänhet lämpliga för rena media och är inte lämpliga för media som innehåller fasta partiklar och hög viskositet. När DN≤40mm är det tillrådligt att använda en lyftbackventil (endast tillåten att installera på horisontella rör); när DN＝50～400mm, är det tillrådligt att använda en svänglyftande backventil (kan installeras på både horisontella och vertikala rör. Om den installeras på ett vertikalt rör, bör medelflödesriktningen vara från botten till toppen); när DN≥450mm är det tillrådligt att använda en buffertbackventil; när DN＝100～400mm kan en waferbackventil också användas; svängbackventilen kan göras till ett mycket högt arbetstryck, PN kan nå 42MPa och kan appliceras på vilket arbetsmedium och vilket arbetstemperaturområde som helst beroende på de olika materialen i skalet och tätningarna. Mediet är vatten, ånga, gas, frätande medium, olja, medicin, etc. Det medelhöga arbetstemperaturintervallet är mellan -196~800 ℃.

3.8 Instruktioner för val av membranventil

Membranventiler är lämpliga för olja, vatten, sura medier och media som innehåller suspenderat material med arbetstemperatur mindre än 200 ℃ och tryck mindre än 1,0 MPa, men inte för organiska lösningsmedel och starka oxidanter. Membranventiler av damtyp är lämpliga för abrasiva granulära media. Flödeskarakteristiktabellen ska användas för val av membranventiler av fördämningstyp. Raka membranventiler är lämpliga för viskösa vätskor, cementuppslamningar och sedimentära medier. Med undantag för specifika krav bör membranventiler inte användas på vakuumrörledningar och vakuumutrustning.